We’re currently working on giving our beloved site a new spring costume. We’re aiming to be up and running in a week or so. So please excuse the mess and welcome back! If you have any questions or would like to get noticed when the suit is in place, send an email to:

yes [a] nomorelullabies.com

See you soon!

Bob Hansson

Futureperfect Thursday July 28th 20:00

Hållbar musik, vad skulle det kunna vara?

Hållbart… De senaste tio åren har varit som en explosion och en epidemi av information. Samtidigt som det är lite läskigt är det också intressant. Det finns inget att hålla sig i – men mitt skapande måste ändå vara förankrat i mig själv och ingenting annat. Det är svårt att hitta en plats att känna sig bekväm på i allt detta. För att det jag gör ska kännas meningsfullt så vill jag känna att jag gör ett avtryck. Jag vill nå den punkten där min musik är så kondenserad som den kan bli. Där någonstans tror jag att det blir angeläget och att det i sin tur innebär kvalitet. Och kvalitet är hållbart.

Jag klarar faktiskt inte av motsatsen, som improvisationsmusik. Att det som händer här, i det här rummet just nu, aldrig hörs igen. Det är en obehaglig tanke. Jag tycker inte om konst som inte är reproducerbar. Jag är väldigt vetenskaplig på det sättet. Men det är inte samma sak som att varje konsert inte kan ha en egen nerv och vara unik. Konserter är faktiskt mitt andningshål i det här. Jag gillar ändå att samla ihop mina byggstenar och lägga på hög, göra tydliga staplar.
Men, om du spelar världens bästa saxofonsolo i skogen så räknas det inte (skratt).

Och skapa inte skit, för det håller inte i längden.

”Bläckfisken”, vad är det för något?

Ja, det är något lite trollkarlsaktigt … Den består av lite mojänger på min högra sida som mitt instrument och min röst ibland tittar in i … som skapar lite extra toner. Sen finns det en bandspelaredel där jag bygger upp mer cykliska grejer. Och sen är det dom här Bach-orgel-baspedalerna som är den lite mer religiösa sidan av Bläckfisken.
Egentligen är det bara ett sätt för mig att spela musik så impulsivt som möjligt [live]. Det blir en självklar förlängning av min kropp. Min musik är ofta harmoniskt uppbyggd. Det är borduntoner, stillaliggande toner som möter rörlig harmonik. Det är egentligen självklart att jag ska kunna spela min musik live så. Det är något som jag inte riktigt vet varför men som i min musik är väldigt viktigt, när vissa toner rör sig och andra ligger still.

Loney Dear är en del av No More Lullabies i sommar på värdens nyaste och bästa festival med fokus på ny hållbar livsstil. Vi kallar den Futureperfect och festivalen går av stapeln 28–31 juli i Molkom utanför Karlstad. Missa inte! Lär allt om Futureperfect på officiella hemsidan, gilla på Facebook, och läs mer här på nomorelullabies.org. Initiativtagare är John Manoochehri. No More Lullabies är medarrangörer.

www.loneydear.com

Dagens Arena skriver om några intressanta detaljer från det sorgliga scenariot och om det faktum att svensk dagsmedia är ointresserad av att rapportera om klimatfrågan. Arenas Yonna Waltersson konstaterar att en ljuspunkt som trots allt kan lyftas fram är att länderna har enats om hur stor skillnaden är mellan de förhandlande ländernas sammanlagda löften om utsläppsminskningar, och den minskning som behövs för att hålla den globala uppvärmningen under två grader. Skillnaden är 10 gigaton. Hur stort detta glapp är blir tydligt när man jämför siffran med EU:s förslag att höja sina krav på gemensamma utsläppsminskningar från 20 till 30 procent (en höjning som EU ännu inte lovat ska ske och som brukar kallas ambitiös): höjningen motsvarar ett halvt av de 10 gigatonen, skriver Arena.

Och då handlar det inte ens om att nå målet 350 ppm, som Ane skrev om, eftersom tvågradersmålet snarare motsvarar 450 ppm och alltså kräver jämförelsevis små utsläppsminskningar.

Men de har i alla fall enats om att de inte gör som de bör. I sammanhanget känns det nästan som en ljuspunkt faktiskt.

Lina Isacs, No More Lullabies redaktion

Heja Amnesty!
Lär och läs mer här, www.amnesty.se/om-amnesty/amnesty-50-ar.

2011-06-02:

”Hela Södra teatern var fylld av artister och aktivister och stämningen var varm, glad och allvarlig” skriver Amnesty om kvällen den 28 maj. Här kan du titta på en video och ett fint bildspel från Södra teatern med alltifrån musikaliska inslag med NML-artister och pjäsläsning.

Visste ni hur lätt det är att engagera sig för mänskliga rättigheter via Amnestys hemsida? De har funktioner där man på flera olika snabba sätt kan agera i fall som Amnesty arbetar med, t.ex. genom ”blixtaktioner” eller ”Månadens aktion”.

Och visste ni att namninsamlingar är Amnestys främsta vapen? Genom åren har de lett till frigivande av tusentals politiska fångar. På wikipedia finns en lista över de största svenska namninsamlingarna, och enligt den står Amnesty för några av de största namninsamlingarna i svensk historia. År 1982 samlade de in fler än 1 000 000 påskrifter för ett frigivande av alla samvetsfångar. Tio år tidigare, 1972, skrev 208 000 svenskar på mot tortyr.

Vad tror ni, skulle lika många svenskar skriva på idag?

NML har tidigare skrivit om organisationen Avaaz, som också jobbar med namninsamlingar, eller petitioner som de också heter. Omkring klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 satsade de på att nå den längsta listan i världen som de överlämnade till världens ledare. Frågan är om de inte nådde det målet med 15 000 000 (!) namn för ett rättvist och ambitiöst klimatavtal. I en aktion under toppmötet i december 2009 läste ungdomar upp alla miljonerna namn högt när listan överlämnandes. Avaaz uppmärksammades av Storbritanniens dåvarande premiärminister Gordon Brown som sade så här om deras aktioner: ”You have driven forward the idealism of the world … do not underestimate the impact on the leaders here”, och Desmond Tutu ska personligen ha vänt sig till Avaaz under Köpenhamnsproceduren med en uppmaning att aldrig ge upp.

Namninsamlingar växer som påtryckningsmedel för att de numera är så lätta att skapa och sprida via nätet. Har du någon fråga som du vill uppmärksamma där en lista med engagerade kan hjälpa?

Lina Isacs, No More Lullabies redaktion

Berätta om någon gång då du känt en speciell samhörighet med din publik.

– Det första No More Lullabies-arrangemanget, kvällen på Södra Teatern i Stockholm. Vi artister som hade tackat ja till att vara med kom ju dit utan att förstå magnituden av det hela. 350 minuter musik på en och samma kväll, på samma scen, med ett gemensamt budskap, det var stort! Jag minns att jag tänkte att publiken hade suttit där i så många timmar och lyssnat och själv hade jag stått som klistrad vid scenkanten i säkert fyra timmar. Jag kände mig lycklig. Det fanns en sådan generositet och kärlek i lokalen, både hos publiken som var där och lyssnade men också hos artisterna som framförde sina låtar. När jag väl stod på scen, som en av de sista av de över 25 uppträdandena, så ville jag inte röra mig ur fläcken. Jag tänkte, bara om jag måste så går jag här ifrån. Och jag kände att vi [alla artister] ger i kväll är lite mer än vi brukar ge.

– Det var någonting i det att det fanns så mycket kärlek. Det fanns ett ömsesidigt givande och tagande mellan artisterna och publiken. Det då helt nybildade No More Lullabies visade den där kvällen att ”det här, att påverka varandra att tänka efter och ta ställning, tycker vi är väldigt viktigt”. Det var som att en slags spegel hölls upp och vi artister såg och kände att ”ja, det tycker vi också!”. Jag tror publiken också kände så.

Hur ska vi kunna påverka varandra utan att det blir ”fel”?

– Det är viktigt att vara ärlig. Men man kan inte skrämma någon till att förändra sitt beteende. Jag tänkte på det nyligen när jag pratade med min lilla son. Hur övertygar man ett barn att göra det man vill fast det kanske inte är så kul? Om man sätter press på barnet så att allt känns negativt så vill det ju inte – barnet låser sig och sätter sig på tvären. Så är det med alla människor tror jag. Man klarar inte att lyssna på dem som kommer med för mycket negativ kritik, man vill inte ta in det som får en att må dåligt. Jag tror att vi istället ska bli bättre på att fira allt som vi gör bra! Se det som faktiskt fungerar i vår värld. Och så ska vi be om hjälp! Min son blev stolt och glad när jag ville ha hjälp av honom i stället för att jag krävde något. Han gillade liksom att få säga ”varsågod!”. Det försöker jag tänka på i andra situationer också, som i jobbet. Att säga ”Jag behöver din hjälp, jag tycker du är bra, jag respekterar dig.”

Vad tror du behövs för att vi ska vilja påverka vår värld positivt?

Att vi accepterar knäppa grejer vi gjort tidigare i livet. Att tillåta sig att tänka ”jag visste inte bättre”. Skam och skuld står så ofta i vägen för positiv förändring.  Att kunna säga att jag hade fel. Släppa taget. Ingen riktig förändring kan ske utan man accepterar det som är.
Och – att vara snäll mot sig själv!

Asha Ali är en del av No More Lullabies i sommar på värdens nyaste och bästa festival med fokus på ny hållbar livsstil. Vi kallar den Futureperfect och festivalen går av stapeln 28–31 juli i Molkom utanför Karlstad. Missa inte! Lär allt om Futureperfect på officiella hemsidan, gilla på Facebook, och läs mer här på nomorelullabies.org. Initiativtagare är John Manoochehri. No More Lullabies är medarrangörer.

FUTUREPERFECT, 28–31 juli 2011. Europas första festival med fokus på hållbarhet där musik, konst och design blandas med föreläsningar och samtal med världsledande talare.

Futureperfect välkomnar Titiyo, John Thackara, Carolyn Steel och en lång rad talare från populära TED talks tillsammans med många andra inom musik, konst och hållbar design till ett helt nytt festivalkoncept kring  hur vi ska kunna leva väl, nu och i framtiden.

Festivalen är den första i sitt slag i Europa och riktar sig till allmänheten och en ny generation socialt engagerade professionella. För första gången blandas föreläsningar, workshops, musik, film och konst i en festivalkontext för att på så sätt skapa nya idéer och inspirera till möten människor emellan.
En rad av Nordens främsta artister artister som Asha Ali, Goran Kajfeš, Wendy Mcniell, Parken, Loney Dear, Bob Hansson, Titiyo och ASS kommer att uppträda.

Några av de brinnande aktuella ämnen som kommer att tas upp och diskuteras är hållbar utveckling, mat, globalisering, utbildning, design, arkitektur, kultur och innovation. En del av festivalprogrammet kallas ”Co-creation” och syftar till att skapa utrymme för delaktighet på plats. Ofta i sammanhang som detta saknas möjlighet till dialog och sätt att kanalisera och sjösätta idéer. Här kommer den chansen att finnas för alla som vill, genom att delta i handfasta workshops och kreativa mötesmetoder. För barn finns ett eget program som kallas ”Small Planet”.

Ett urval av de talare som kommer att närvara: John Thackara (FR, Doors of Perception), Carolyn Steel (UK, The Hungry City), Maria Westerberg (SE, furniture designer), Thomas Melin (Kenya, UN Habitat), Cheryl Hicks (DE, UN Environment Programme), John Manoochehri (UK,, architecture) för att nämna några. Talarna på programmet är pionjärer inom nya sätta att tänka och leva och flera har varit delaktiga i det välrenommerade talarforumet TED, initierat av Bill Gates.

”Futureperfect är precis vad vi behöver nu. Människor vill ha en plats där de kan mötas, motiveras och inspireras av varandra. En plats där vi kan öka vår kunskap, diskutera aktuella frågor och inte minst agera”, säger Johan Rutherhagen, curator och medgrundare till No More Lullabies, ett nätverk startat av Ane Brun. ”Fantastiska artister från No More Lullabies kommer att vara där för att inspirera, väcka känslor och tankar hos publik och deltagare.

Futureperfect kommer vara ett forum där konst och vetenskap får möjlighet att samverka vilket kommer göra ämnena mer begripliga och levande. Tanken med No More Lullabies är att motivera och entusiasmera. Vi ska vara en länk mellan hjärna och hjärta.”

Nina Jensen, medarrangör av Futureperfect, ligger även bakom världens första koldioxidneutrala festival, Co2penhagen i Köpenhamn 2009. Hon säger ”Futureperfect är ett stort steg mot att stoppa den negativa spiral vi är inne i. Det handlar om att skapa en möjlighet, ett fundament för människor att kunna samlas och tillsammans skapa något positivt.

John Manoocheri, arkitekt på Resource Vision och föreläsare bl a på KTH, har grundat Futureperfect. Han säger, ”Nu är det dags att börja leva – på riktigt. Hållbarhetsagendan ska handla om potential, inte undergångsprofetior och allmän negativism. Den här festivalen och Futureperfect-konceptet ger alla deltagare en möjlighet att få uppleva det äventyr som ett riktigt hållbart liv kan innebära. För att göra det behövs engagerade människor. Vi ska inte peka ut syndabockar eller ägna oss åt att grönmåla produkter och verksamheter. Vi ska utforska vad som verkligen är möjligt. Det är därför vi har skapat Futureperfect.”

Futureperfect-festivalen äger rum i Molkom, nära Karlstad, 28-31 juli

Festivalen möjliggörs av Resource Vision architecture
and urban design studio (Stockholm) i samarbete med:
Karlstads Kommun
Co2penhagen Festival (Köpenhamn)
No More Lullabies (Sweden)
RUM Magazine (Stockholm)
Camino Magazine (Göteborg)
Trøndelag Centre for Contemporary Art (Trondheim)

I centrum står Karlstads Kommun
För mer information, kontakta John Manoochehri: +46 8 5197 2471, info@futureperfect.se

[divider /]

In english:

FUTUREPERFECT Festival, 28–31 July 2011 Relaunches the sustainability movement with fresh and focussed celebration of positive potential.

Futureperfect welcomes Titiyo, John Thackara, Carolyn Steel, a range of previous TED speakers, and many other stars from music, art, and sustainable design to showcase the present and future of good living in a brand new festival setting, supported by Karlstads Kommun.This is the first festival of sustainable living of its kind in Europe aimed at the general public and new generations of socially-engaged professionals, rather than campaigners. – And for the first time in a festival context; forums, seminars, hands-on workshops, all give inspiration – in which music, art, film and more creates an exciting, experiential environment.

Musical headlines include Titiyo, Goran Kajfeš, Wendy Mcniell, Parken, Loney Dear, Asha Ali, Bob Hansson and many more bands from Sweden, Denmark and elsewhere.

Futureperfect, The Scandinavian Festival of New Sustainable Living, set to take place in Molkom, near Karlstad, Sweden 28-31 July, presents the first edition of its program today. It offers a whole new way to experience the positive potentials of sustainable living, everyday. The speakers are pioneers in new ways to think and live, many previously featured at TED conferences, and include John Thackara (FR, Doors of Perception), Carolyn Steel (UK, The Hungry City), Maria Westerberg (SE, furniture designer), Thomas Melin (Kenya, UN Habitat), Cheryl Hicks (DE, UN Environment Programme), John Manoochehri (SE, architecture).

“Futureperfect is spot on what’s needed now. People want a place to meet, get motitvated and inspired by each other. A place where we all can get more knowledgeable, discuss burning topics as well as act”, says music co-curator Johan Rutherhagen from the artists collective No More Lullabies. ”The amazing artists from No More Lullabies initiative, a movement started by Ane Brun, will be there, sharing their take on what’s happening in our world.” Futureperfect is the environment in which culture and arts come alive. The No More Lullabies are not campaigners, they are motivators, and Futureperfect is the totally fresh space for their voicess.

Nina Jensen, Futureperfect co-designer, who created the world’s first carbon-neutral music festival, says “Futureperfect is one, big, step beyond reducing negative impacts. It’s about creating the opportunity for people to find and create a truly positive way forward.”

The topics range across nature conservation, food, globalisation, education, architecure, urbanism and design, and much more. The format of exploration is discussion-based forums and seminars and hands-on workshops including cooking, design tools, gardening and activism. The event includes ‘CoCreation’ program designed to enable collaboration, innovation and project-development during the event itself. There is also a special program just for kids, called Small Planet!

John Manoochehri, Resource Vision architect and lecturer at KTH Architecture, founded Futureperfect: “It’s time to live. The sustainability agenda is about great potential, not about danger. This festival, and the Futureperfect concept, is an opportunity for everyone to have their own adventure in living really well, and breaks out of the negativity and the politics-as-usual. No guilt, no greenwashing. That’s the idea.”

Resource Vision architecture and urban design studio (Stockholm)
is making Futureperfect happen in partnership with:
Karlstads Kommun
CO2PENHAGEN Festival (Copenhagen)
No More Lullabies (Sweden)
RUM Magazine (Stockholm)
Camino Magazine (Gothenburg)
The Trøndelag Centre for Contemporary Art (Trondheim)
At the centre is Karlstads Kommun
For more information, contact John Manoochehri on +46 8 5197 2471, info@futureperfect.se

Shipbreaking #23. Chittagong, Bangladesh, 2000.

Intresset för det mänskliga fotavtrycket på planeten driver Burtynsky. ”Eftersom vi idag lever så långt ifrån utvinningen av allt det naturmaterial som vår livsstil bygger på ser vi inte vilken påverkan den har på naturen”, berättade han bland annat i ett reportage från Nyhetsmorgon i TV4 i morse. ”Som konstnär vill jag överbrygga det avståndet med mina bilder”.

Ord har verkligen en begränsad möjlighet att förmedla baksidan av oljans enorma inflytande över landskapet och över människors liv. ”Stillbilder är frusna och etsar sig fast i vårt medvetande på ett helt annat sätt”, säger Burtynsky.

Densified Oil Drums #4. Hamilton, Ontario, Canada, 1997.

På Burtynskys egen webbsida, kan du klicka dig fram bland bilderna över de olika faserna i OIL, men också bland bilder från andra serier han fotograferat inom ramen för det han kallar den mänskliga industrins förändring av naturen. Bland annat från gruvindustrin som han själv tidigare arbetat inom, och från Kina där han spenderat lång tid med att fotografera fabriker som få andra fått komma nära.

Lina Isacs,
No More Lullabies redaktion

”We need to fight”, sa han, och menade då inte att slåss med våld, utan med alla andra medel som vi kan komma på. ”Vi måste slåss med konst och med musik också! Inte bara med den del av hjärnan som tycker om stapel- och cirkeldiagram, utan med hela vårt hjärta och hela vår själ.” Mot bakgrund av att den amerikanska kongressen förra veckan röstade igenom en resolution som säger att klimatproblemet överhuvudtaget inte existerar och uppgifter om hur mycket pengar näringslivsorganisationen U.S. Chamber of Commerce lägger på lobbying och politiker som förnekar klimatproblemet, fortsatte McKibben: ”Det är sant att vi måste kämpa utan några garantier att vinna – världen har knappt vaknat och vi har starka krafter emot oss.” Men att tro på en förlust är ingen väg framåt. ”Det enda en moraliskt vaken människa kan göra när det värsta är på väg att hända är att försöka ändra oddsen”.

Han säger något mycket viktigt här. I klimatdebatten finns många ytterligheter, men varken starka lobbygrupper och klimatskeptiker, eller det faktum att ett totalstopp av alla jordens utsläpp från och med nu ändå skulle innebära en fortsatt uppvärmning under cirka 60 år framåt, är skäl att ge upp. Antalet grader som medeltemperaturen kan komma att stiga innan detta århundrades slut kan snabbt bli fem istället för två om vi inte fortsätter omställningen – och den tempereaturskillnaden är enorm. Redan vid två graders temperaturhöjning riskerar (ja, riskerar) till exempel vi här i Norden ett medelhavsklimat med dramatiska effekter på både folkhälsa och miljö*. Vid fem grader har jordens regnskogar brunnit upp …

Uppgiften idag handlar därför mer än något annat om att förhindra riskerna för de mest katastrofala effekterna. Klimatproblemet är nämligen en fråga om totala och över tiden sammanlagda utsläppsmängder, och inte om utsläppsmängder från år till år – det går inte att öka utsläppen nu och tro att man kan fixa till det lite senare**. För varje år med ökande halter av växthusgaser i atmosfären intecknar vi fler och fler år av framtiden. Men det betyder också att alla ”klimatbra” saker vi gör nu och för lång tid framöver har betydelse, oavsett var vi är. Det här är kanske krångligt, men det är centralt för att förstå varför inte bara Bill McKibben utan även vetenskapen säger att vi måste agera – trots mörka rapporter från vår samlade vetenskapskår.

Sist i sitt tal säger Bill McKibben något fantastiskt viktigt, som bland annat svarar på en vanlig myt som går ut på att det först skulle vara när människor blir rika som de bryr sig om miljöproblem (vilket därmed skulle göra det svårare att kritisera den väg höginkomstländerna gått och som fattigare länder än så länge förväntas slå in på).

”Låt aldrig någon påstå att miljöengagemang är något som bara rika vita människor sysslar med. De flesta av de människor vi [350.org] arbetar med runt jorden är fattiga och svarta och bruna och asiater och unga, för det är de som till största delen befolkar vår jord, och de bryr sig om sin framtid precis lika mycket alla andra!”

De länder som idag redan drabbas av klimatförändringarnas effekter sitter inte och funderar över huruvida två grader till är okej eller ej – de agerar. Det var dessa länder som skrev på det mest radikala förslaget till ett nytt klimatavtal i Köpenhamn 2009, och det är de som tvingas anpassa sig dagligen. De har inte gett upp, och det tänker No More Lullabies inte heller göra. Tvärtom, vi ser det nödvändiga – såväl som möjligheterna – i att byta riktning, att ställa om.

Lina Isacs, No More Lullabies redaktion

* Här kan du läsa om prognoserna som forskare på Världsbanken gjort i sin “World Development Report 2010” om vad som händer när det blir varmare. Uppgifterna kommer bland annat från rapportens figur 2.3 på sidan 96.

** Det kan i framtiden gå att sänka halten växthusgaser igen genom att ”suga upp” CO2 från atmosfären, men denna positiva effekten blir naturligt nog mindre och mindre ju mer vi släppt ut.

Se och lyssna på Bill McKibbens tal:

[video name="Bill McKibben Speaking at Power Shift 2011" url="http://www.youtube.com/watch?v=CdF8wz4Jwm8" image="http://www.nomorelullabies.org/wp-content/uploads/2011/04/Bill-McKibben-at-Power-Shift-2011.jpg" width="470" height="320" align="alignnone" controlbar="bottom" autostart="false" stretching="fill" icons="true" /]