Dyster ljuspunkt

För lite har hänt sedan Ane Brun skrev sin artikel på Newsmill tillsammans med Bo Ekman, Johan Rockström och Anders Wijkman några månader innan klimatmötet i Köpenhamn för snart två år sedan. I Bonn i fredags avslutades den första omgången av 2011-års klimatförhandlingar i FN. De som är fortsättningen på Köpenhamnsmötet och som senast i vinter är menade att leda till ett nytt avtal som kan ersätta det tjugo år gamla Kyotoavtalet som löper ut 2012. Det gick inte så bra, i Bonn heller. Mötestiden går åt till formaliteter och ländernas förhandlingsbud står inte i proportion till vad som behövs.

Dagens Arena skriver om några intressanta detaljer från det sorgliga scenariot och om det faktum att svensk dagsmedia är ointresserad av att rapportera om klimatfrågan. Arenas Yonna Waltersson konstaterar att en ljuspunkt som trots allt kan lyftas fram är att länderna har enats om hur stor skillnaden är mellan de förhandlande ländernas sammanlagda löften om utsläppsminskningar, och den minskning som behövs för att hålla den globala uppvärmningen under två grader. Skillnaden är 10 gigaton. Hur stort detta glapp är blir tydligt när man jämför siffran med EU:s förslag att höja sina krav på gemensamma utsläppsminskningar från 20 till 30 procent (en höjning som EU ännu inte lovat ska ske och som brukar kallas ambitiös): höjningen motsvarar ett halvt av de 10 gigatonen, skriver Arena.

Och då handlar det inte ens om att nå målet 350 ppm, som Ane skrev om, eftersom tvågradersmålet snarare motsvarar 450 ppm och alltså kräver jämförelsevis små utsläppsminskningar.

Men de har i alla fall enats om att de inte gör som de bör. I sammanhanget känns det nästan som en ljuspunkt faktiskt.

Lina Isacs, No More Lullabies redaktion

Edvard Burtynsky om andra änden av klimatproblemet

Idag öppnar utställningen OIL på Fotografiska muséet i Stockholm där den prisbelönta kanadensiske fotografen Edvard Burtynskys bilder visas. Den är en vacker dokumentation av storslagna och skämmande scener från oljans hela livscykel – från utvinning och raffinering till konsumtionssamhällets användning och demontering av enorma oljetankers.

Shipbreaking #23. Chittagong, Bangladesh, 2000.

Intresset för det mänskliga fotavtrycket på planeten driver Burtynsky. ”Eftersom vi idag lever så långt ifrån utvinningen av allt det naturmaterial som vår livsstil bygger på ser vi inte vilken påverkan den har på naturen”, berättade han bland annat i ett reportage från Nyhetsmorgon i TV4 i morse. ”Som konstnär vill jag överbrygga det avståndet med mina bilder”.

Ord har verkligen en begränsad möjlighet att förmedla baksidan av oljans enorma inflytande över landskapet och över människors liv. ”Stillbilder är frusna och etsar sig fast i vårt medvetande på ett helt annat sätt”, säger Burtynsky.

Densified Oil Drums #4. Hamilton, Ontario, Canada, 1997.

Burtynskys egen webbsida, kan du klicka dig fram bland bilderna över de olika faserna i OIL, men också bland bilder från andra serier han fotograferat inom ramen för det han kallar den mänskliga industrins förändring av naturen. Bland annat från gruvindustrin som han själv tidigare arbetat inom, och från Kina där han spenderat lång tid med att fotografera fabriker som få andra fått komma nära.

 

Lina Isacs,
No More Lullabies redaktion

Forskarna eniga om vår påverkan

Vi är många som undrar vad man ska tro på om allt som skrivs om klimatförändringarna. Vad är sant och vad är lögn? Det verkar i alla fall som den svenska forskarkåren är överens.

”Media har överdrivit osäkerheten”, menar klimatforskarna. Över 97 procent av svenska forskare som arbetar med klimatfrågan anser att den globala uppvärmningen och människans påverkan är bevisad.

Läs hela artikeln från SVT:s vetenskapsredaktion