Dyster ljuspunkt
För lite har hänt sedan Ane Brun skrev sin artikel på Newsmill tillsammans med Bo Ekman, Johan Rockström och Anders Wijkman några månader innan klimatmötet i Köpenhamn för snart två år sedan. I Bonn i fredags avslutades den första omgången av 2011-års klimatförhandlingar i FN. De som är fortsättningen på Köpenhamnsmötet och som senast i vinter är menade att leda till ett nytt avtal som kan ersätta det tjugo år gamla Kyotoavtalet som löper ut 2012. Det gick inte så bra, i Bonn heller. Mötestiden går åt till formaliteter och ländernas förhandlingsbud står inte i proportion till vad som behövs.
Dagens Arena skriver om några intressanta detaljer från det sorgliga scenariot och om det faktum att svensk dagsmedia är ointresserad av att rapportera om klimatfrågan. Arenas Yonna Waltersson konstaterar att en ljuspunkt som trots allt kan lyftas fram är att länderna har enats om hur stor skillnaden är mellan de förhandlande ländernas sammanlagda löften om utsläppsminskningar, och den minskning som behövs för att hålla den globala uppvärmningen under två grader. Skillnaden är 10 gigaton. Hur stort detta glapp är blir tydligt när man jämför siffran med EU:s förslag att höja sina krav på gemensamma utsläppsminskningar från 20 till 30 procent (en höjning som EU ännu inte lovat ska ske och som brukar kallas ambitiös): höjningen motsvarar ett halvt av de 10 gigatonen, skriver Arena.
Och då handlar det inte ens om att nå målet 350 ppm, som Ane skrev om, eftersom tvågradersmålet snarare motsvarar 450 ppm och alltså kräver jämförelsevis små utsläppsminskningar.
Men de har i alla fall enats om att de inte gör som de bör. I sammanhanget känns det nästan som en ljuspunkt faktiskt.
Lina Isacs, No More Lullabies redaktion
