”Vi måste slåss med konst och med musik”
I veckan talade Bill McKibben – grundaren till världens största klimatinriktade gräsrotsrörelse, organisationen 350.org – inför en manifestation som samlade 5 000 aktivister utanför Vita huset i Washington. Al Gore var en av alla dem som var på plats och lyssnade till McKibbens brinnande tal.
”We need to fight”, sa han, och menade då inte att slåss med våld, utan med alla andra medel som vi kan komma på. ”Vi måste slåss med konst och med musik också! Inte bara med den del av hjärnan som tycker om stapel- och cirkeldiagram, utan med hela vårt hjärta och hela vår själ.” Mot bakgrund av att den amerikanska kongressen förra veckan röstade igenom en resolution som säger att klimatproblemet överhuvudtaget inte existerar och uppgifter om hur mycket pengar näringslivsorganisationen U.S. Chamber of Commerce lägger på lobbying och politiker som förnekar klimatproblemet, fortsatte McKibben: ”Det är sant att vi måste kämpa utan några garantier att vinna – världen har knappt vaknat och vi har starka krafter emot oss.” Men att tro på en förlust är ingen väg framåt. ”Det enda en moraliskt vaken människa kan göra när det värsta är på väg att hända är att försöka ändra oddsen”.
Han säger något mycket viktigt här. I klimatdebatten finns många ytterligheter, men varken starka lobbygrupper och klimatskeptiker, eller det faktum att ett totalstopp av alla jordens utsläpp från och med nu ändå skulle innebära en fortsatt uppvärmning under cirka 60 år framåt, är skäl att ge upp. Antalet grader som medeltemperaturen kan komma att stiga innan detta århundrades slut kan snabbt bli fem istället för två om vi inte fortsätter omställningen – och den tempereaturskillnaden är enorm. Redan vid två graders temperaturhöjning riskerar (ja, riskerar) till exempel vi här i Norden ett medelhavsklimat med dramatiska effekter på både folkhälsa och miljö*. Vid fem grader har jordens regnskogar brunnit upp …
Uppgiften idag handlar därför mer än något annat om att förhindra riskerna för de mest katastrofala effekterna. Klimatproblemet är nämligen en fråga om totala och över tiden sammanlagda utsläppsmängder, och inte om utsläppsmängder från år till år – det går inte att öka utsläppen nu och tro att man kan fixa till det lite senare**. För varje år med ökande halter av växthusgaser i atmosfären intecknar vi fler och fler år av framtiden. Men det betyder också att alla ”klimatbra” saker vi gör nu och för lång tid framöver har betydelse, oavsett var vi är. Det här är kanske krångligt, men det är centralt för att förstå varför inte bara Bill McKibben utan även vetenskapen säger att vi måste agera – trots mörka rapporter från vår samlade vetenskapskår.
Sist i sitt tal säger Bill McKibben något fantastiskt viktigt, som bland annat svarar på en vanlig myt som går ut på att det först skulle vara när människor blir rika som de bryr sig om miljöproblem (vilket därmed skulle göra det svårare att kritisera den väg höginkomstländerna gått och som fattigare länder än så länge förväntas slå in på).
”Låt aldrig någon påstå att miljöengagemang är något som bara rika vita människor sysslar med. De flesta av de människor vi [350.org] arbetar med runt jorden är fattiga och svarta och bruna och asiater och unga, för det är de som till största delen befolkar vår jord, och de bryr sig om sin framtid precis lika mycket alla andra!”
De länder som idag redan drabbas av klimatförändringarnas effekter sitter inte och funderar över huruvida två grader till är okej eller ej – de agerar. Det var dessa länder som skrev på det mest radikala förslaget till ett nytt klimatavtal i Köpenhamn 2009, och det är de som tvingas anpassa sig dagligen. De har inte gett upp, och det tänker No More Lullabies inte heller göra. Tvärtom, vi ser det nödvändiga – såväl som möjligheterna – i att byta riktning, att ställa om.
Lina Isacs, No More Lullabies redaktion
* Här kan du läsa om prognoserna som forskare på Världsbanken gjort i sin “World Development Report 2010” om vad som händer när det blir varmare. Uppgifterna kommer bland annat från rapportens figur 2.3 på sidan 96.
** Det kan i framtiden gå att sänka halten växthusgaser igen genom att ”suga upp” CO2 från atmosfären, men denna positiva effekten blir naturligt nog mindre och mindre ju mer vi släppt ut.
Se och lyssna på Bill McKibbens tal:
