Asha Ali

Asha Ali har varit med No More Lullabies sedan starten. Asha är först ut i en serie miniintervjuer med de artister som blivit en del av NML-familjen. Vi träffar henne en solig vårdag i Stockholm och ställer tre snabba frågor.

Berätta om någon gång då du känt en speciell samhörighet med din publik.

– Det första No More Lullabies-arrangemanget, kvällen på Södra Teatern i Stockholm. Vi artister som hade tackat ja till att vara med kom ju dit utan att förstå magnituden av det hela. 350 minuter musik på en och samma kväll, på samma scen, med ett gemensamt budskap, det var stort! Jag minns att jag tänkte att publiken hade suttit där i så många timmar och lyssnat och själv hade jag stått som klistrad vid scenkanten i säkert fyra timmar. Jag kände mig lycklig. Det fanns en sådan generositet och kärlek i lokalen, både hos publiken som var där och lyssnade men också hos artisterna som framförde sina låtar. När jag väl stod på scen, som en av de sista av de över 25 uppträdandena, så ville jag inte röra mig ur fläcken. Jag tänkte, bara om jag måste så går jag här ifrån. Och jag kände att vi [alla artister] ger i kväll är lite mer än vi brukar ge.

– Det var någonting i det att det fanns så mycket kärlek. Det fanns ett ömsesidigt givande och tagande mellan artisterna och publiken. Det då helt nybildade No More Lullabies visade den där kvällen att ”det här, att påverka varandra att tänka efter och ta ställning, tycker vi är väldigt viktigt”. Det var som att en slags spegel hölls upp och vi artister såg och kände att ”ja, det tycker vi också!”. Jag tror publiken också kände så.

Hur ska vi kunna påverka varandra utan att det blir ”fel”?

– Det är viktigt att vara ärlig. Men man kan inte skrämma någon till att förändra sitt beteende. Jag tänkte på det nyligen när jag pratade med min lilla son. Hur övertygar man ett barn att göra det man vill fast det kanske inte är så kul? Om man sätter press på barnet så att allt känns negativt så vill det ju inte – barnet låser sig och sätter sig på tvären. Så är det med alla människor tror jag. Man klarar inte att lyssna på dem som kommer med för mycket negativ kritik, man vill inte ta in det som får en att må dåligt. Jag tror att vi istället ska bli bättre på att fira allt som vi gör bra! Se det som faktiskt fungerar i vår värld. Och så ska vi be om hjälp! Min son blev stolt och glad när jag ville ha hjälp av honom i stället för att jag krävde något. Han gillade liksom att få säga ”varsågod!”. Det försöker jag tänka på i andra situationer också, som i jobbet. Att säga ”Jag behöver din hjälp, jag tycker du är bra, jag respekterar dig.”

Vad tror du behövs för att vi ska vilja påverka vår värld positivt?

Att vi accepterar knäppa grejer vi gjort tidigare i livet. Att tillåta sig att tänka ”jag visste inte bättre”. Skam och skuld står så ofta i vägen för positiv förändring.  Att kunna säga att jag hade fel. Släppa taget. Ingen riktig förändring kan ske utan man accepterar det som är.
Och – att vara snäll mot sig själv!

Asha Ali är en del av No More Lullabies i sommar på värdens nyaste och bästa festival med fokus på ny hållbar livsstil. Vi kallar den Futureperfect och festivalen går av stapeln 28–31 juli i Molkom utanför Karlstad. Missa inte! Lär allt om Futureperfect på officiella hemsidan, gilla på Facebook, och läs mer här på nomorelullabies.org. Initiativtagare är John Manoochehri. No More Lullabies är medarrangörer.

Posted in Featured, Intervju, NML artist, Övrigt, Photo: Johan Rutherhagen